Olivia Bergdahl
Foto: Helene Ringberg

Vad du bör tänka på om du vill bli författare

Olivia Bergdahl blev svensk mästare i Poetry Slam när hon var sjutton år gammal, och sedan världsfyra året därpå. Hon har tidigare gett ut diktsamlingen Demo samt, med stråkkvartetten Olivias Poesiorkester skivan Eldorado. Efter Ekot kom ut våren 2015 på Ordfront förlag och är hennes första roman. Idag berättar hon hur hon gör när hon skriver och delar dessutom med sig av några tips om vad du bör tänka på om du planerar att bli författare. Nu får Olivia ordet.

Så ska man nödvändigtvis bli författare och poet av alla tänkbara drömyrken, varför då i hela världens namn? Givetvis krävs en god anledning!

Jag tänker att exempel på goda anledningar kan vara: den här historien måste berättas, eller: jag har inga kompisar, så jag får hitta på mina egna. Det kan också vara: världen låtsas vara mindre än vad den verkligen är, jag får helt enkelt vidga den, eller: det finns inget som är så kul som att sätta ord efter varandra på ett papper. Jag tänker att en dålig anledning är: jag vill vara författare. Om jag ska vara helt ärlig, så har jag svårt att föreställa mig att det skulle vara värt det, eller ens möjligt att genomföra, åtminstone med lyckan i behåll. Själv skulle jag tveklöst satsat på nåt annat i såna fall. Typ sådant där man lätt kan bli framgångsrik och populär och tjäna stora summor pengar. Ja, jag vet, lätt för mig att säga, som blev både författare och poet! Men ska jag ge nån slags förklaring som både funkar pedagogisk och för mig själv, så tror jag att det handlade om att det fanns en nödvändighet. Det var inga ädla skäl, nej, jag hade inte mycket att berätta, men jag hade en akut brist på vänner som jag kunde identifiera mig med och en stor förtjusning i ord och språk och meningar, och då blev det som det blev. Jag skrev. Skrev och skrev och skrev, och innan jag ens hunnit bli myndig så hade jag övat upp en skrivvana som gjorde själva skrivandet till en lek och en fest, och folk tyckte att jag var bra, och jag tjänade pengar, och då var det ju bara att fortsätta. Jag tänker att nödvändigheten gäller för alla kreativa arbeten. Den måste finnas. Sedan är det väl också lite andra grejer som kan vara fint att ha med i beräkningen. Här kommer en improviserad lista över det:

1. Se till att trivas i ditt eget sällskap! Nej, inga arbetskamrater, inga arbetstider, ingen social interaktion överhuvudtaget annat än som offentlig (eller förljugen) figur!

2. Tålamod är en dygd! Men det vet väl alla redan? Ja, man tröttnar! Och fortsätter ändå! Och plötsligt händer det – det blir kul igen!

3. Läs! För det finns inget som jag tycker är så tröttsamt som påståendet att man inte ska läsa andras böcker när man skriver. Hur ska man då lära sig något?

4. Skriv! Och skriv om och skriv om igen och igen och igen och igen. Jag tror att alla såna där genier och underbarn har skrivit extremt mycket, men att ingen har vetat om det, för jag tror att det är övning, med en gnutta begåvning, som ger färdighet.

5. En sund själ i en sund kropp! … eller njae, kanske inte, en sund själ är väl skitsamma (trots att jag aldrig lyckats skriva någonting överhuvudtaget när jag varit deprimerad) men motion är bra, för det sliter rätt rejält på både axlar och rygg att vara en skrivande människa. Promenader rekommenderas varmt, för då får man också tid att tänka.

När jag skriver texter för scenen, alltså spoken word, så är promenerandet en nödvändighet för mig, då sätter sig texten i kroppen, det uppstår naturligt en rytm och orden och ljuden hittar liksom sin plats. Scentexterna kommer oftast spontant, om jag inte har fått ett skrivuppdrag, och alltid gående. Ensamt gående, så jag kan prata högt för mig själv. Oftast börjar det bara i ett ord eller en mening, något som låter bra ihop, eller ett rim jag inte hade tänkt på fanns. Häromveckan upptäckte jag till exempel psalm. Psalm rimmar på palm och alm och halm och malm. Det hade jag inte tänkt på innan! Och det är ju en himla kul kombination med psalmer och palmer! Och då uppenbarar sig också ordet lovsång, som en härlig synonym, och lovsång är ju superlätt att hitta rim på, och så där håller jag på. Sen brukar jag också hitta något jag vill säga med det hela, men det kommer lite senare.

Efter Ekot

Efter Ekot

Prosan funkar på ett annat sätt. Då går jag upp tidigt på morgonen och sedan skriver jag tills jag skrivit 10 000 tecken, och har jag flyt och skriver 12 000 måste jag fortsätta tills det blir 15 000. Råkar det då bli 16 500, får jag pressa mig lite till så det blir 20 000. Jag har av någon anledning bestämt mig för att det inte räknas om det inte är delbart på 5 000. På så sätt bygger jag ett berg av ord, och sedan kan jag börja karva ut själva statyn ur det hela. Det mesta går bort, såklart. Jag vet inte alls själv vart det ska sluta. Det enda jag från början vet är ungefär vilken natur berget är en del av, alltså vilken miljö, tid, plats jag beskriver. Sedan kan man plocka fram tankarna kring det, den röda tråden, poängen etc. Jag jobbar fortfarande lite på den här metaforen, kan återkomma när jag fått den perfekt.

Var det allt jag hade att säga? Frågor på det? Hur tjänar man pengar, kanske? Antingen blir man en bästsäljare, eller så får man stå på scen och hålla i workshops. Jag står på scen och håller i workshop. Anser mig själv rik, för jag tjänar lite mer än en student och bor billigt. Jag reser nästan hela tiden under våren och hösten, vilket jag tycker är väldigt roligt, och försöker hela tiden hitta sanningen, för att sedan kunna ifrågasätta den med en ny sanning. För att sedan kunna ifrågasätta den med en ny sanning. För att sedan kunna ifrågasätta den med en ny sanning. Jag tycker att det är väldigt spännande att leva i den här världen, och vill gärna lära mig så mycket som möjligt om den, medan tid finns. Ja, för att sammanfatta det hela, ungefär så ser mitt författararbete ut.

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

14 − fyra =

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>