Bassem Nasr

Svårt att vara del av demokratin utan läs- och skrivförmåga

Bassem Nasr är miljöpartist och sitter i demokratiberedningen i Malmö kommun samt arbetar med regional utveckling i Region Skåne. Han har tidigare arbetat med att stötta nyanlända invandrare i att lära sig svenska och etablera sig i svenskt arbets- och samhällsliv.

 

Med jämna mellanrum kommer oroväckande rapporter om svenskarnas bristande läs- och skrivförmåga. Den statliga Litteraturutredningen kom bland annat fram till att läsklyftan ökar och utredarna varnade för en ”förlorad generation”. Utbildningsstudien PISA pekar på en ökad andel svenska elever som saknar grundläggande läsförståelse. Skolverket beskriver i sitt projekt ”Forskning för skolan” hur viktig läskunnigheten är för olika former av kunskapsinhämtning samt förmågan att uttrycka sig. Arbetsförmedlingens återrapporteringar till regeringen visar på svårigheterna med att få nyanlända analfabeter i arbete. Rapporter av detta slag skapar ofta debatt kring utbildning och arbetsmarknad.

 

Att kunna hantera det skrivna ordet är nämligen många gånger en förutsättning för att klara sig genom arbetslivet. Det handlar både om professioner av administrativ karaktär och praktiska yrken med arbetsuppgifter som ställer krav på att kunna tillgodogöra sig text, till exempel för att kunna förstå en kundorder. Även när yrket inte kräver läs- och skrivkunnighet så kan teoretiska moment vara en icke oväsentlig del av utbildningen, detta inte minst då många yrken akademiserats på senare tid. EU-kommissionären med ansvar för utbildningsfrågor Androulla Vassiliou bekräftar denna bild och menar att européer med bristande lässvårigheter ”får svårare att hitta jobb och riskerar drabbas av sämre livskvalitet”.

 

Konsekvenserna av att som vuxen ha läs- och skrivsvårigheter har många gånger betraktats utifrån ett arbetsmarknadsperspektiv vilket är befogat och förståeligt, men jag menar att de demokratiska aspekterna inte fått sin rättmätiga uppmärksamhet. Personer, oavsett läs- och skrivförmåga, kan på egen hand eller med viss assistans gå och rösta var fjärde eller femte år (Europaparlamentet). Men en deltagande och djupare demokrati omfattar så mycket mer än rösträtten. För den som inte kan läsa och skriva är det flera delar av demokratin som hen inte kan ta del av.

 

För att kunna delta i det demokratiska samtalet behöver medborgaren omvärldsbevaka och inhämta ny kunskap. Det kan till exempel handla om att följa med i nyhetsrapporteringen, läsa på om olika partiers förslag och utröna vad lagen säger om en särskild fråga. Även för hen som är läskunnig kan något av ovanstående vara en svår uppgift, men för hen som har läs- och skrivsvårigheter är uppdraget ouppnåeligt. Demokratiforskaren och statsvetaren Rune Premfors sammanfattar de empiriska studierna på området och slår fast att medborgarnas kunskap är en av ”demokratins allra viktigaste förutsättningar” (Premfors, Den starka demokratin, sidan 41). Med begränsade möjligheter att inhämta kunskap mister medborgaren alltså en av grundförutsättningarna för deltagande i demokratin.

 

En annan del av den parlamentariska demokratin handlar om de politiska partierna. Det finns vitala och viktiga utomparlamentariska aktörer, men tveklöst sitter den tyngsta formella makten hos politiker i de olika politiska partierna. En snabb titt på de politiska partiernas hemsidor visar att det allra mesta är i skriftlig form, till exempel interpellationer, debattinlägg, rapporter, motioner och presentationer. För den medborgare som vill lära sig mer och fördjupa sig i partipolitiken blir det en väldigt svår uppgift. Inte heller kan personen göra sin röst hörd på samma sätt som de flesta andra. Mycket av den politiska dialogen sker skriftligt och för medborgare som saknar denna förmåga så försvåras således möjligheten att delta i det politiska samtalet. Yttrandefriheten är en viktig beståndsdel i både regeringsformen och FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna men även om den finns formellt sett är den vingklippt för den som saknar skrivförmåga. Medborgare med läs- och skrivsvårigheter har alltså svårt att skaffa kunskap om samhällsfrågor, engagera sig i partipolitiken och uttrycka sin politiska åsikt. Och följaktligen är hen begränsad när det kommer till att göra välavvägda överväganden i samband med att lägga sin röst i valen. Det är uppenbart att denne medborgare inte har samma demokratiska möjligheter som andra. Förloraren är inte bara hen, utan hela samhället drabbas när vi har ett styrelseskick som en del medborgare inte kan vara en del av.

 

Det som gör det extra bekymmersamt är att medborgare som inte kan läsa/skriva drabbas både när det gäller arbetsmarknad och demokrati och för vissa grupper är läget särskilt allvarligt, till exempel nyanlända analfabeter, ungdomar med lågutbildade föräldrar och personer med funktionsvariationer. På europeisk nivå nämns romer. Den svenska demokratin är bland de starkaste i världen och hamnar i topp i samtliga etablerade bedömares ögon. Men vi kan inte vara nöjda när en del människor inte får vara med. Eftersom läs- och skrivkunnigheten är en förutsättning för att fullt ut kunna åtnjuta sina demokratiska rättigheter bör det vara samhällets skyldighet att göra sitt yttersta för att säkerställa denna för så många medborgare som möjligt.

 

Bassem Nasr

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

17 + 18 =

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>