Fil 2015-08-24 08 48 33

Drömmen att bli författare

Mitt namn är Gabrielle och jag driver bloggen Läsa och Skriva. I den vill jag berätta för världen om böcker den borde läsa och delge mina våndor i romanskrivandet. När Magnus frågade om jag ville göra ett gästinlägg på Litteratursalongen tackade jag givetvis genast ja. Bloggar och communitys om skrivande är ju utmärkta mötesplatser för oss lagom introverta författaraspiranter att utvecklas på och jag vill gärna lära känna fler med samma starka intresse. Jag tror att vi kan hjälpa varandra. Idag tänkte jag prata om den där drömmen som vi förmodligen delar.

Gabrielle Hult

Gabrielle Hult

I P1’s program Kropp & Själ sändes nyligen ett avsnitt om livsdrömmar och vi fick veta att det var oerhört vanligt att människor ville ge ut en bok. Nu handlade programmet mer om vad en som har en livsdröm skulle göra för att helt eller åtminstone delvis förverkliga den och det handlade mindre om anledningarna till varför vi har de där drömmarna om just exempelvis ett författarskap. En förläggare intervjuades och menade att han kunde avgöra om ett manus innehöll något som han kallade för ”nödvändighet”, det vill säga när författaren bara måste skriva just den där historien. Han menade att det i grund och botten handlade om att alla ville bli älskade och programgästerna spekulerade i att det skulle vara ”fint” att vara författare och att det var därför som så många drömde om det. Någonstans handlade diskussionen i slutändan om huruvida vi faktiskt blir lyckliga när vi nått vår livsdröm. Enligt min mening är detta ett snedvridet sätt att angripa ämnet livsdrömmar.

Jag tror att dilemmat ligger i just detta; att vi på grund av samhällets normer förutsätter att vi måste kräva av våra drömmar att de ska göra oss lyckliga. För min del kommer jag inte att bli ett dugg lyckligare den dagen jag ger ut min första bok. Jag kommer att bli glad, det kan jag se framför mig, men likväl förbannat kommer livet att fortsätta vara livet; jag kommer fortfarande att vara livrädd för att bada i naturen (sjöodjur, maneter, sjöborrar, hajar, gäddor) och höjder (flygplan, berg, balkonger) och att bli lämnad av någon jag älskar. Jag kommer fortfarande att inbilla mig i explicita bilder att jag själv och andra människor krossas av bilar så fort någon kör snabbt på vägen och oroa mig för kärnvapenbomber ska slå ner helt plötsligt över Göteborg. Att få ge ut hundra böcker kommer inte att bota något av allt det som hämmar mig i min vardag och det är jag medveten om. Om jag ska hitta svaret på frågan om varför jag skriver måste jag gå djupare än så – djupare än önskan om att vara lycklig. Det är inte speciellt lätt att gräva så djupt. Spaden stöter gång på gång i något hårt och så är det stopp igen. Jag tror att den där stenen helt enkelt är mitt innersta jag, min kärna.

Varför skriver du? Är det för att uppnå lycka eller gör själva skrivandet dig lycklig i stunden? Är det kanske helt andra saker som gör dig lycklig men skrivandet är något som du bara måste göra? Vad jag försöker att säga är väl att för att något ska kännas viktigt måste det inte göra dig lycklig. Det kan exempelvis kännas bra och viktigt att ge en svältande människa mat men inte blir du lycklig av att beskåda hennes misär under tiden som du gör din gärning. Kanske är den där svältande människan rentav författardrömmen som du när genom att fortsätta skriva; men när författardrömmen är mätt och belåten, har lagt på sig ett antal kilo och lyckats få ett jobb, ja vad gör du då? – Vem behöver dig då?

Jag tror inte att det är superviktigt för ditt fortsatta skrivande att veta exakt varför du skriver. Många stora författare har inte den blekaste aning om varför de ”måste” skapa. Men jag tror att det kan vara en nyckel till att lära känna dig själv bättre och kanske därmed bli lite lite lyckligare.

 

/

Gabrielle Hult

http://lasaochskriva.com

1 svara
  1. Anni
    Anni says:

    Bra och intressant inlägg. Tänkvärt. För egen del bär jag på en historia som nödvändigt behöver komma ut. Om jag lyckas få den publicerad är jag säker på att jag kommer att vara lite lyckligare. För jag tror att berättelsen jag bär på kan hjälpa andra människor. Det är det som gör mig lycklig. Tanken på att både få skapa, men också kanske, kanske att jag kan hjälpa någon annan med mina ord. Och när jag nått it har jag fler berättelser som väntar på att få komma ut. Och jag är ganska säker på att jag kommer bli lite, lite lyckligare för var och en som jag kanske får lov att ställa in bokhyllan :-)

    Svara

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

11 − 8 =

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>