Peo Bengtsson
Fotografi: Sofia Svärdh

De bästa författarna har kanske också dåliga hårdagar, men jag är faktiskt inte helt säker på det

PEO BENGTSSON är född 1971. År 2010 startade han bloggen Stockholm Under Ytan, med kortnoveller som snabbt nådde en stor och trogen publik. År 2012 kom hans debutroman, Mannen utan ryggrad. Han har även skrivit relationsromanerna Kärleken passerade här en gång (2013) och Så länge du är min syster (2014). Under 2015 har Peo även experimenterat med en spännande textväxling på Instagram under ”Breviexil” och även bloggat för Books & Dreams. Den 21 mars utkommer han med sin fjärde roman, Vara Frank, på Massolit Förlag.

Texten nedan är den andra av tre högst personliga reflektioner om litteratur av Peo Bengtsson hos Litteratursalongen. Om du missade den första kan du läsa den här. Nu lämnas ordet över till Peo:

 

När det handlar om skrivande så finns det lika många förhållningssätt till hur man bör gå till väga för att nå i mål med texten som det finns aspirerande skribenter – alla har sina strategier, mer eller mindre framgångsrika, och jag har själv inget facit (eller ens beskäftiga råd) om hur du bäst ska göra för att lyckas riva ut din själ ur kroppen och få ner den i ett Word-dokument som till slut bör hamna på runt 3-400 000 tecken om du vill sätta dig i respekt hos läsarna.

Personligen skriver jag bättre när jag är snygg i håret, vilket jag är ungefär tre dagar om året, på semestern, när solen och vinden och havet har fått göra sitt med rufset. Så ni fattar ju själva att de tre dagarna, då gäller det att sitta dygnet runt och bara mata ut ord på datorn. Man måste passa på när Gud har vaknat på rätt sida och tillåter mig att få hårstråna dit jag vill. Strykningarna och redigeringen tar jag de andra dagarna, när frisyren bara går att jämföra med något tillrättalagt nyhetsankares trötta hår på tv, och jag ändå har noll lust att gå utanför dörren och göra något vettigt. Dessutom har man ju fått höra till förbannelse hur renande och viktig process det är att redigera, så vad skulle kunna vara mer vettigt än det?

Stil är något högst personligt, det vet vi sedan gammalt. Mode är det som företagen vill pracka på oss. Men stil, kära läsare, den är bara din och så skall det förbli. Jag har några stiliga förebilder inom författarskrået som jag nu tänker dela med mig av till er, som inspiration och/eller förströelse. Det är högst begripligt om du vid det här laget har avfärdat mig som en fjant, jag accepterar det.

Litteratur”, säger du med din mest bestämda stämma, ”handlar inte om frisyrer och kläder. Böcker och deras innehåll är något vi andas och lever genom, orden är lust och liv och blod och allvar.

Du har givetvis rätt.

Men jag gissar att Joan Didion, till exempel, skulle kunna hålla med både dig och mig:

Joan Didion Okänd fotograf

Joan Didion
Okänd fotograf

 

 

 

 

 

 

Stil och innehåll, gott folk, stil och innehåll.

 

Jag älskar när allt hänger ihop. Min kärlek till Dorothy Parker går aldrig ur kroppen, jag läser henne med välbehag och återvänder då och då till hennes noveller. Jag minns att jag tänkte att en människa som kan skriva på det här viset måste ju vara coolheten personifierad. Och mycket riktigt:

Dorothy Parker Okänd fotograf

Dorothy Parker
Okänd fotograf

 

 

 

Jag är tacksam över att hattmodet är tillbaka, vare sig de sitter på författare eller ej. Och ett vågar jag säga: Om du bär hatt på fotografiet i din debutroman så kommer jag att tycka om din text lite extra, hur ytligt det än kan låta. Förlåt för det.

 

Skäggen däremot, tycker jag har lite kvar att jobba på. Till alla känsliga kulturmän där ute som filar på romanen och låter skägget växa: Se och lär av Richard:

Richard Yates Okänd fotograf

Richard Yates
Okänd fotograf

 

 

 

 

 

 

 

Tillåt mig att runda av det här med en bild på den främste spänningsförfattaren någonsin – om jag får vara domare (och just i den här texten får jag ju det.) Hon skrev otroliga böcker, korta och rena i språket, alltid med blick för svagheterna hos mänskligheten, som hon lyckades blottlägga på bara ett par meningar om hon önskade. Patricia Highsmith slutar aldrig att förvåna mig. Så många böcker, sådant oerhört innehåll. Hon måste ha haft jävligt många bra hårdagar.

Patricia Highsmith Okänd fotograf

Patricia Highsmith
Okänd fotograf

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag önskar Litteratursalongens läsare en fantastisk vecka.

Läs. Skriv. Stryk. Skriv. Stryk. Läs.

Massolit Förlag Omslag: Emma Graves

Massolit Förlag
Omslag: Emma Graves

Köp hatt.

 

Bästa,

Peo Bengtsson

 

Läs även första delen i Peos Salongstrilogi:

http://litteratursalongen.se/beratta-vilka-bocker-du-laser-sa-ska-jag-saga-vem-du-ar/

 

Följ Peo på Facebook och Twitter

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

nitton + arton =

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>