Peo Bengtsson
Fotografi: Sofia Svärdh

Berätta vilka böcker du läser så ska jag säga vem du är

PEO BENGTSSON är född 1971. År 2010 startade han bloggen Stockholm Under Ytan, med kortnoveller som snabbt nådde en stor och trogen publik. År 2012 kom hans debutroman, Mannen utan ryggrad. Han har även skrivit relationsromanerna Kärleken passerade här en gång (2013) och Så länge du är min syster (2014). Under 2015 har Peo även experimenterat med en spännande textväxling på Instagram under ”Breviexil” och även bloggat för Books & Dreams. Den 21 mars utkommer han med sin fjärde roman, Vara Frank, på Massolit Förlag.

Texten nedan är den första av tre högst personliga reflektioner om litteratur av Peo Bengtsson hos Litteratursalongen. Om en vecka kommer uppföljaren.

 

Jag växte upp i ett grabbgäng som trimmade mopeder och skolkade från historialektionerna och för ett kort ögonblick i tonåren så trodde jag att det var hela sanningen: det var så livet var utformat, ingenting fanns utanför den smala världen av smattrande mopedförgasare och det obestämda trånandet efter tjejerna i stentvättade jeans som aldrig tittade åt mitt håll.

Det var som att ha en illasittande kavaj över axlarna, jag rörde mig obekvämt och olustigt och var knappast kompis med min kropp på den tiden. Många vet nog vad jag pratar om nu, att träda in i vuxenvärlden via tonåren kan vara en rätt tröttsam historia, både själsligt och fysiskt. Den ständiga vetskapen om att inte själv ha valt på vilka premisser man lever, att vara utsatt för ett grymt practical joke som råkar ha placerat dig på en plats som känns märkligt främmande, trots att du kan vartenda gathörn. Så var det för mig, till och från åtminstone, och jag tror att det fungerar på exakt samma sätt idag för tonåringarna, trots att mycket tid har förflutit sedan jag själv var drabbad.

Jag hade en lärare i svenska som såg mig. Han hette Sven och jag vet inte om han fortfarande lever, men jag tänker då och då på honom.

”Har du läst Kyssen?” frågade han.

”Nej.”

”Läs den. Skriv ett referat på den och lämna in när du är klar. Jag tror du kommer att tycka om den boken.”

Jag gjorde som jag blev tillsagd och mycket riktigt – boken träffade mig i mellangärdet och plötsligt ville jag leva som karaktärerna i romanen. Mopederna var plötsligt inte tillräckligt längre, det fanns andra saker som väntade, det insåg ju vem som helst. Det gällde att bli vuxen fort.

Här får bokslukeriet sin början.

Efter Kyssen läste jag Den unge Werthers lidanden, Kejsaren av Portugallien, alla böcker av Sjöwall/Wahlö, Främlingen av Camus, Gökmannen av Dahlström, Ristat i damm av John Fante, dikter från Edith Södergrans penna, Det mest förbjudna av Thorvall, tegelstenarna som Isabelle Allende skrev, Charles Bukowski och självklart På drift.

Min lärare eldade på, såg att jag växte i kapp med historierna och hade nog en dold agenda som gick ut på att rädda mig från de stentvättade jeansens förbannelse. (Inget ont om tjejerna som gick omkring i dem, dock.) När det blev möjligt att flytta till en annan stad och börja på en ettårig utbildning i litterär gestaltning så blev det givetvis så.

Det går längre mellan kickarna dessa dagar, nu kan det hända att jag måste lägga ifrån mig XXXXXX antal romaner för att de tråkar ut mig innan jag hittar rätt. Förr om åren var det annorlunda, men det säger ju sig självt, det är som med allt annat. Dessutom är det på sin plats med en liten revidering av historien: jag stod inne vid Stadsmissionens boklådor igår och fick syn på Kyssen och då bläddrade jag lite i den mellan pärmarna.

Den var outhärdlig.

Men därför vill jag komma med ett par snabba boktips. Jag är inte säker på att du som läser det här känner något som helst förtroende för mig och det kan jag aldrig kräva heller. Så gör vad du vill med dessa tre tips (men läs dem!):

Tove Jansson. Resa med lätt bagage.

Émile Ajar. Med livet framför sig.

Sylvia Plath. Glaskupan.

För mig funkar det fortfarande så att jag går fram till människors bokhyllor första gången jag kommer hem till dem för att äta middag, på samma sätt som vi en gång i tiden gick fram till människors skivsamlingar för att få reda något om ägarens personlighet. Jag letar efter böcker som kan föra oss samman, alternativt förvåna mig. Båda alternativen är OK.

Massolit Förlag Omslag: Emma Graves

Massolit Förlag
Omslag: Emma Graves

En gång hängde jag med en tjej hem som hade en bokhylla – men den var tom.

”Var är böckerna?” frågade jag.

”Vilka böcker?” undrade hon.

Och det finns givetvis ingen naturlag som tvingar oss att läsa. Det var jag som var småaktig och kokett och ville att alla runt omkring mig skulle fungera på samma sätt. Dumstruten tillhörde mig den kvällen, det förstår jag nu, långt senare. Folk gör det som folk måste.

Men jag vidhåller ändå: Säg mig vilka böcker du läser så ska jag säga dig vem du är. Sorry, det är så jag ser på saken.

Till sist så vill jag berätta om min vän Sigge. Vi möttes upp på ett inrökt café en regnig eftermiddag för hundra år sedan och han bar omkring på den djupaste bekymmersrynka i pannan jag någonsin sett hos en människa. Det hade tagit slut med kärleken och Sigge var förtvivlad och ville att jag skulle trösta honom. Men det fanns ingenting jag kunde säga som skulle ge honom kärleken tillbaka, det visste vi båda två.

”Jag känner mig som ett bibliotek utan böcker”, sa Sigge.

Och då förstod jag hur illa det var ställt. Jag tycker fortfarande att det är en fin liknelse över sorg. Ett bibliotek utan böcker är en plats som ingen vill vistas på.

 

Bästa,

Peo Bengtsson

 

Följ Peo på Facebook och Twitter

 

Nästa vecka ställer Peo frågan: Har de bästa författarna dåliga hårdagar? För att vara säker på att inte missa detta och annat, gilla Litteratursalongen och få alla nyheter, blogginlägg, skrivtips och bokrecensioner lättillgängligt i ditt flöde.

Emelie Schepp

Från garageuppfarten till 25 länder på två år

 

Med sina 40 000 sålda exemplar av deckaren Märkta för livet har Emelie Schepp slagit svenskt rekord i egenutgivning. Här ger hon sina bästa tips och råd om hur också du kan lyckas som egenutgivare.

 

Emelie Schepp är deckarförfattaren som tagit med sig marknadsföringen fullt ut in i bokbranschen. Under flera år arbetade hon som projektledare i reklambranschen men 2011 ville hon prova något nytt och gick en helgkurs i att skriva filmmanus. Men en intervju med skådespelaren och regissören Peter Dalle fick henne att tänka om.

– Han förklarade hur svårt det var att få finansieringsstöd för filmmanus i Sverige. Hur skulle jag då lyckas om inte han gjorde det? Jag insåg hur svårt det var och bestämde mig för att skriva en bok istället.

Tillsammans med maken Henrik bestämde hon sig för att ge skrivande ett halvår. Eftersom hon fortfarande arbetade heltid fanns det inte så mycket tid över.

– Varje kväll klockan åtta när barnen hade somnat satte jag mig framför datorn och skrev. Men ingen annan än min man visste att jag skrev på en bok.  Jag ville inte känna någon press, eller höra frågor som: ”Hur går det?” och ”När är du klar?”

I mörkret och tystnaden, med avstängd mobil och mejl, växte historien om åklagare Jana Berzelius fram vid skrivbordet i villans källare. Schepp stängde av tv:n och mobilen och ägnade sig bara åt skrivandet.

– Du måste ta ditt skrivande på allvar. Det räcker inte med att ta tio minuter då och då. Avsätt minst två timmar, se det som ett projekt och blockera den tiden. För det är otroligt hur många tv-serier man hinner titta på, men inte ha tiden att skriva. Det kan vara svårt när markören blinkar uppmanande på ett tomt ark men lägg ifrån dig prestationskraven och bara skriv! Är det riktigt svårt att komma igång så tänk på ett minne. Hur det doftade, vilken årstid det var, vad som hände. Då kan man höra en dialog, eller ett ljud som man kan låta historien börja med.

Innan du börjar är det bra att stolpa ner vilka karaktärer boken ska ha, hur den ska börja och sluta, vilka stora händelser som ska ske – till exempel någon mördas/är otrogen. En sådan sammanfattning (synopsis) gör att du får överblick över berättelsen och du kan lämna över den korta texten till någon du litar på (som är ärlig) och se om han/hon/dem förstår handlingen.

– Synopsis fungerar som en kompass, den visar vart du ska. Det är viktigt att ha en kompass, annars kan berättelsen spåra ur. Eller så blir det som för de flesta, du lägger av efter att ha skrivit 30 sidor i stället för att komma upp i de cirka 500 000 tecken som en bok ofta består av.

Efter ett halvår hade Schepp sitt första utkast i handen. Hon letade då upp de förlag som var framgångsrika inom den genre hon hade valt – deckare.

– Men svaren dröjde och jag blev otålig. Till sist kom det en refusering och då bestämde jag mig för hitta en plan B.

Hon kontaktade en lektör som läste igenom manuset och bedömde berättelsen och karaktärerna.

– När han tyckte att jag skulle ge ut den förstod jag att det fanns en chans.

Emelie bestämde sig för att ge ut boken själv. Hon hade sparade pengar som hon var beredd att satsa och kontaktade en formgivare och senare Scanbooks i Falun som tryckte boken direkt i pocket.

– År 2013 när jag gav ut Märkta för livet på eget förlag var författaren Kaj Karlsson var den främsta egenutgivaren i Sverige, med 16 000 sålda ex av ”Operation Nordvind”. Mitt mål var att slå honom och då behövde jag ha ut en bok som så många som möjligt hade råd att köpa, därför valde jag pocket.

Schepp beställde boken i nära 5000 exemplar och efter några veckor rullade lastbilen med pallarna upp för garageuppfarten till deras villa utanför Norrköping. Bara en månad senare kom nya pallar med böcker. Det blev början på en lång vandring mellan garageuppfarten och källaren. Närmare bestämt en sträcka på 16 mil. Efteråt har Emelie Schepp räknat ut att hon gick den totalt 833 gånger. På egen hand kontaktade hon sedan återförsäljare som Akademibokhandeln, Pocketgrossisten, Adlibris och Bokus.

– De tog in den, vilket var fantastiskt roligt. Men det räcker ju inte med att boken ligger på nätet eller står i butikshyllan, den måste marknadsföras. Man måste möta läsarna och få dem till att förstå varför de ska köpa just min bok. Att skriva en bok tar tid, men att marknadsföra den tar också tid.

Ett halvår senare hade Emelie sålt 40 000 exemplar av Märkta för livet. Då blev hon kontaktad av flera etablerade förlag som erbjöd henne kontrakt. Till slut tackade hon ja till Wahlström & Widstrand som hösten 2014 gav ut Märkta för livet på nytt.

I dag har Märkta för livet sålt i över 200 000 exemplar och serien om den udda åklagaren Jana Berzelius är såld till tjugofem länder runt om i världen. Våren 2015 släpptes uppföljaren Vita spår och i maj i år lanseras Prio ett som är den tredje delen i serien.

Både Märkta för livet och Vita spår har blivit nominerade till Stora Ljudbokspriset och enligt Svensk Bokhandel blev Märkta för livet 2015 års mest sålda ljudbok.

– Även om jag nu tillhör ett etablerat förlag arbetar jag fortfarande lika hårt med marknadsföring och PR. Det kommer jag alltid att göra.

3230889e6fd611c9bf3c02f7c77c0fdartHytL_pdf-thumb

 

Emelie Schepps bästa tips om hur du lyckas som egenutgivare:

 

* Avsätt tid att skriva en bra berättelse. Det kan låta enkelt, men är det riktigt svåra. Och helt nödvändigt.

* Anlita professionell hjälp som redaktör/korrekturläsare/grafisk formgivare.

* Marknadsför boken. Du måste övertyga läsarna varför de ska välja just din bok på hyllan bland alla de andra.

* När du kontaktar återförsäljare – våga få nej. Vad är det värsta som händer? Du får nej. Du exploderar inte.

* Nyttja de sociala nätverken, skaffa konton på Instagram, Twitter, Facebook och skapa en egen hemsida.

* Att sälja är bra, men att synas är också väldigt bra. Även om ingen köpte din bok på en signering så såg de dig och boken. Nästa gång de besöker en bokhandel    känner de förmodligen igen omslaget, och kommer att köpa den.

* Det är bara du som kan signera, prata för boken, delta i författarkvällar – så gör det!

* Ta kontakt med bokbloggare som bloggar i din genre, bokcirklar, recensenter, lotta ut boken i lokaltidningen eller på din Facebooksida.

* Var passar din bok extra bra? Är du född i Finspång – ta kontakt med en lokaltidning. Är du snickare på dagtid – se om en branschtidning vill skriva om ”snickaren som skrev en bok”. Handlar boken om en man som älskar fiske? Kanske en fiskeförening vill sälja den till sina medlemmar?

* Och – ha alltid ett par exemplar av boken med dig, man vet aldrig när en köpare dyker upp.
 

 

Missa inte kommande gästbloggare. Gilla Litteratursalongen!

Recensionshörnan

Recension: En annan Gryning

God kväll bokälskare!

Från och med idag börjar jag recensera för LitteraturMagazinet och om du inte vill missa några recensioner är det lättaste alternativet att bli påmind här.

Camilla Sten debuterar med en mörk roman om ett framtida Sverige styrt av det rasistiska Partiet. Väntan på att det ska ta riktig fart är något seg men den tålmodige belönas…Läs hela recensionen här.

Trevlig kväll!

/ Magnus

Olivia Bergdahl
Foto: Helene Ringberg

Vad du bör tänka på om du vill bli författare

Olivia Bergdahl blev svensk mästare i Poetry Slam när hon var sjutton år gammal, och sedan världsfyra året därpå. Hon har tidigare gett ut diktsamlingen Demo samt, med stråkkvartetten Olivias Poesiorkester skivan Eldorado. Efter Ekot kom ut våren 2015 på Ordfront förlag och är hennes första roman. Idag berättar hon hur hon gör när hon skriver och delar dessutom med sig av några tips om vad du bör tänka på om du planerar att bli författare. Nu får Olivia ordet.

Så ska man nödvändigtvis bli författare och poet av alla tänkbara drömyrken, varför då i hela världens namn? Givetvis krävs en god anledning!

Jag tänker att exempel på goda anledningar kan vara: den här historien måste berättas, eller: jag har inga kompisar, så jag får hitta på mina egna. Det kan också vara: världen låtsas vara mindre än vad den verkligen är, jag får helt enkelt vidga den, eller: det finns inget som är så kul som att sätta ord efter varandra på ett papper. Jag tänker att en dålig anledning är: jag vill vara författare. Om jag ska vara helt ärlig, så har jag svårt att föreställa mig att det skulle vara värt det, eller ens möjligt att genomföra, åtminstone med lyckan i behåll. Själv skulle jag tveklöst satsat på nåt annat i såna fall. Typ sådant där man lätt kan bli framgångsrik och populär och tjäna stora summor pengar. Ja, jag vet, lätt för mig att säga, som blev både författare och poet! Men ska jag ge nån slags förklaring som både funkar pedagogisk och för mig själv, så tror jag att det handlade om att det fanns en nödvändighet. Det var inga ädla skäl, nej, jag hade inte mycket att berätta, men jag hade en akut brist på vänner som jag kunde identifiera mig med och en stor förtjusning i ord och språk och meningar, och då blev det som det blev. Jag skrev. Skrev och skrev och skrev, och innan jag ens hunnit bli myndig så hade jag övat upp en skrivvana som gjorde själva skrivandet till en lek och en fest, och folk tyckte att jag var bra, och jag tjänade pengar, och då var det ju bara att fortsätta. Jag tänker att nödvändigheten gäller för alla kreativa arbeten. Den måste finnas. Sedan är det väl också lite andra grejer som kan vara fint att ha med i beräkningen. Här kommer en improviserad lista över det:

1. Se till att trivas i ditt eget sällskap! Nej, inga arbetskamrater, inga arbetstider, ingen social interaktion överhuvudtaget annat än som offentlig (eller förljugen) figur!

2. Tålamod är en dygd! Men det vet väl alla redan? Ja, man tröttnar! Och fortsätter ändå! Och plötsligt händer det – det blir kul igen!

3. Läs! För det finns inget som jag tycker är så tröttsamt som påståendet att man inte ska läsa andras böcker när man skriver. Hur ska man då lära sig något?

4. Skriv! Och skriv om och skriv om igen och igen och igen och igen. Jag tror att alla såna där genier och underbarn har skrivit extremt mycket, men att ingen har vetat om det, för jag tror att det är övning, med en gnutta begåvning, som ger färdighet.

5. En sund själ i en sund kropp! … eller njae, kanske inte, en sund själ är väl skitsamma (trots att jag aldrig lyckats skriva någonting överhuvudtaget när jag varit deprimerad) men motion är bra, för det sliter rätt rejält på både axlar och rygg att vara en skrivande människa. Promenader rekommenderas varmt, för då får man också tid att tänka.

När jag skriver texter för scenen, alltså spoken word, så är promenerandet en nödvändighet för mig, då sätter sig texten i kroppen, det uppstår naturligt en rytm och orden och ljuden hittar liksom sin plats. Scentexterna kommer oftast spontant, om jag inte har fått ett skrivuppdrag, och alltid gående. Ensamt gående, så jag kan prata högt för mig själv. Oftast börjar det bara i ett ord eller en mening, något som låter bra ihop, eller ett rim jag inte hade tänkt på fanns. Häromveckan upptäckte jag till exempel psalm. Psalm rimmar på palm och alm och halm och malm. Det hade jag inte tänkt på innan! Och det är ju en himla kul kombination med psalmer och palmer! Och då uppenbarar sig också ordet lovsång, som en härlig synonym, och lovsång är ju superlätt att hitta rim på, och så där håller jag på. Sen brukar jag också hitta något jag vill säga med det hela, men det kommer lite senare.

Efter Ekot

Efter Ekot

Prosan funkar på ett annat sätt. Då går jag upp tidigt på morgonen och sedan skriver jag tills jag skrivit 10 000 tecken, och har jag flyt och skriver 12 000 måste jag fortsätta tills det blir 15 000. Råkar det då bli 16 500, får jag pressa mig lite till så det blir 20 000. Jag har av någon anledning bestämt mig för att det inte räknas om det inte är delbart på 5 000. På så sätt bygger jag ett berg av ord, och sedan kan jag börja karva ut själva statyn ur det hela. Det mesta går bort, såklart. Jag vet inte alls själv vart det ska sluta. Det enda jag från början vet är ungefär vilken natur berget är en del av, alltså vilken miljö, tid, plats jag beskriver. Sedan kan man plocka fram tankarna kring det, den röda tråden, poängen etc. Jag jobbar fortfarande lite på den här metaforen, kan återkomma när jag fått den perfekt.

Var det allt jag hade att säga? Frågor på det? Hur tjänar man pengar, kanske? Antingen blir man en bästsäljare, eller så får man stå på scen och hålla i workshops. Jag står på scen och håller i workshop. Anser mig själv rik, för jag tjänar lite mer än en student och bor billigt. Jag reser nästan hela tiden under våren och hösten, vilket jag tycker är väldigt roligt, och försöker hela tiden hitta sanningen, för att sedan kunna ifrågasätta den med en ny sanning. För att sedan kunna ifrågasätta den med en ny sanning. För att sedan kunna ifrågasätta den med en ny sanning. Jag tycker att det är väldigt spännande att leva i den här världen, och vill gärna lära mig så mycket som möjligt om den, medan tid finns. Ja, för att sammanfatta det hela, ungefär så ser mitt författararbete ut.

Christina Bengtsson

Att skriva med fokus

Christina Bengtsson är före detta skytt på elitnivå och idag verksam som föreläsare, skribent och officer i Försvarsmakten.

Efter en framgångsrik idrottskarriär kan Christina titulera sig världsmästare i skytte, i både lag och individuellt. 

Idag tipsar hon om hur du kan göra för att skriva mer fokuserat. Ordet lämnas över till Christina.

 

Fullt fokuserad är att vara fri från störande tankar på framtiden och på historien, fri från krav och oro. Inga om eller varför. Sinnet är fullt närvarande, och ingen begränsning av den egentliga förmågan existerar.

 

Att öka sin skärpa i ett specifikt tillfälle är så vi spontant tänker på fokus – full fokus för allra bästa resultat. Fokus i skrivprocessen handlar dock om såväl kort- som långsiktig prestationsinriktad fokus. Gemensamt för dessa båda är att tankar på framtid och historia betraktas som störande.

Detta bottnar sig i att vi intellektuella människor, till skillnad från våra föregångare med ett mindre utvecklat intellekt, har förmågan att i tanken leva i både historia, nutid och framtid. Förmågan att kunna fundera över varför det inte blev som önskat, hur det skall bli, eller oroa sig över att det inte skall bli, plockar vårt sinne ur den fokus vi behöver för att både fungera väl och kunna skriva så bra som vi egentligen kan.

 

I en skrivprocess begränsas ens potential ofta just på grund av funderingarna över om det man skriver är bra nog. Eller så drar sinnet iväg till drömmarnas horisont vilket inte har någon verkningskraft på det jobb som måste göras nu. Detta visar sig kanske som tydligast i uppstarten av en skrivprocess, av ett nytt kapitel eller efter en period av uppehåll. Att komma igång kan upplevas näst intill omöjligt just för att tanken lätt målar upp en oroande framtida bild av ofärdigt, odugligt material. Alternativt målas en framtida bild av en fantastisk slutprodukt, ett mästerverk i yttersta toppklass upp, som i stunden känns övermäktig – en målbild som snarare stjälper än hjälper.

Målet bör snarare vara att uppnå ett läge av ”kravlöst nu”, i vilket du fungerar och presterar precis så bra som du egentligen är – kort prestationsinriktad fokus utan tanke på slutprodukten.

 

Eftersom hjärnan, enkelt förklarat, endast kan fokusera på en sak i taget, nås det ”kravlösa nuet” enklast genom att i stunden byta fokus till något neutralt, ovidkommande i din omgivning. Det kan vara ett foto, en trudelutt eller ord på små lappar jag tipsar om i min bok. Något som slår ut de störande tankarna, om så bara för en kort sekund.

Kan du ta dig in i detta stadie kan du vid alla de tillfällen du är på väg in ett oroande, ältande eller distraherande mönster, faktiskt bryta denna trend och styra situationen i rätt riktning.

 

Det luriga med fokus är att önskan att hamna i detta ”kravlösa nu” kan bli ett krav i sig. Ofta tror vi att vi i ett fokuserat läge kan prestera ännu lite bättre än vad vi tidigare gjort. Att vi kan tömma våra reserver, maxa våra resurser och på så vis åstadkomma briljanta idéer, strålande formuleringar eller orka skriva fokuserat ytterligare ett antal timmar. Men så är inte fallet. Vi kan, i mentala situationer, inte prestera bättre än vad vi redan är.

Målet är snarare att få fram den inneboende kapacitet vi redan har. Varken mer eller mindre. När du skriver – sträva efter att klippa det starka bandet till önskan om full fokus för en stund, och låt sinnet få tillgång till ett annat tankemönster än det som oavbrutet jagar efter perfektionism och felfrihet. Det sänker kravet, får dig att lättare komma till att skriva och ger dig en bättre självkänsla över tid.

 

En behaglig del att förstå gällande fokus är nämligen att när hjärnan är sådär extremt fokuserad är den inte per automatik som mest kreativ. Du kan mycket väl lämna det fokuserade skrivandet en stund, och förlita dig på ditt kloka undermedvetna som inte blockeras av dina försök att vara kreativ, konkret och klyftig. Att gå ur och in i fokus på detta sätt är därmed en god strategi för komplexitet och djup i både text och historia.

 

Slutligen handlar fokus om tid. Otaliga möjligheter omkring oss har skapat föreställningen om att livet måste levas intensivt, och ont om tid till skrivande är en vardag för de allra flesta, såväl nya som etablerade författare, oavsett livssituation. Det är så mycket som måste göras under den tid vi har fått till förfogande, och så mycket att göra, innan vi kan göra det där vi egentligen vill. På detta vis splittras vårt fokus i tusen små måsten som inte för oss dit vi vill.

 

Ett sätt att vända på denna situation, är att istället för att skriva en att göra-lista, sätta dig ner och skriv en att inte-göra-lista. Med den frigör du dig från de störande tankarna som hakat sig fast vid allt det där som ”måste göras” och som tar såväl din tid som din fokus på skrivandet i anspråk. Först nu kan du utnyttja din disciplin, lättare gå in i och ur det ”kravlösa nuet” och i förlängningen lättare uppnå en långsiktig fokus.

http://volante.se/bocker/konsten-att-fokusera-109/

http://volante.se/bocker/konsten-att-fokusera-109/

 

Sammanfattningsvis fyra tips till skriv-fokus:

 

  • Finn något enkelt och neutralt i din omgivning, en bild, ett ord eller liknande som tar bort dina störande och oroande tankar på hur det ska gå, eller varför det inte blev som önskat.

 

  • Sträva efter den inneboende kapacitet du redan har istället för perfektionism och felfrihet. Lägg fokus på det jobb som ska göras nu och inte på slutprodukten eller på dina drömmars mål.

 

  • Våga lämna ett fokuserade skrivande ibland till förmån för ditt undermedvetna kreativa sinne som inte blockeras av medvetna tankar och försök till fokus.

 

  • Skapa tid till fokuserat skrivande genom att prioritera bort – skriv en att inte-göra-lista för att befria dig från alla störande tankar på allt det där som ”måste göras”.

 

Om du blir intresserad av Christina Bengtssons Konsten att fokusera: 10,9 finns den att köpa här.

 

Foto: Johanna Arnström

Så tecknar du en serieroman

Fanny Agazzi är serietecknare och journalist. För en månad sedan kom hennes debutroman Tack och förlåt ut på Syster förlag. Idag berättar Fanny om hur hon gör när hon skapar.

 

Hej

 

Jag heter Fanny Agazzi och har ritat en seriebok. Det var himla svårt, för jag har tidigare aldrig berättat en så lång historia. Egentligen är allting tack vare otroligt bra redaktörskap, från Sofia Olsson och Åsa Grennvall. Utan dom hade det blivit en väldigt väldigt fragmenterad historia, som förmodligen aldrig hade blivit tryckt. TACK-O~1

 

Anledningen till att jag aldrig gjort ett långt seriemanus var nog att jag aldrig tyckt att jag har någonting stort att berätta. När jag väl började berätta förstod jag att det inte riktigt handlar om det. Plötsligt kändes det viktiga att få saker ur mig, och ritandet blev ett sätt att hantera en omgivning och en situation som jag inte riktigt förstod. Inte riktigt som terapi, lika mycket som en flykt.

 

 

Jag kan uppleva att berätta någonting man varit med om egentligen är lite fusk, men samtidigt vet jag inte riktigt hur man gör annars.

 

- Prata, prata, prata.

Jag pratar mycket. Med alla. Ovärdigt mycket. Berätta din historia för folk du känner dig bekväm med. Det är lite samma process som jag föreställer mig att komiker gör när dom testar material på små scener. Vissa grejer kommer till, andra kanske du väljer att fokusera mindre på. Det material du väljer att ha, kommer ha blivit utformat av responsen av din publik, såväl som av det du minns från interaktionerna.

 

- Strukturera upp en tidslinje

Det kanske är viktigast, eller känns bäst när man jobbar självbiografiskt. Men det kan också kännas skönt att lista saker. Det här är min sämsta punkt, jag tycker det är jättesvårt. Och behöver kontrollera med andra mycket. Om jag upplever att jag blir blockerad av det ritar jag som jag minns. Det tycker jag man ska komma ihåg, att även om det till stora drag är självbiografiska grejer man gör, kommer ju minnena alltid vara dina.

 

- Rita om och om och om igen

Jag tror att det här är ett bra tips. Jag brukar bli nöjdare ju fler versioner jag gör av en sida. En sida tar minst 5 timmar, så det går ju inte att göra om hur många gånger som helst (om man jobbar på vanligt jobb samtidigt). Det är tråkigt att inte bli riktigt nöjd. Samma sak med att skriva, nästan ännu mer då. Det går lite fortare.

 

- Hitta din egen bästa penna/papper kombination

Det här gjorde jag lite för sent när jag jobbade med min bok. Sen fick jag rita om allting typ igen. Min bästa penna är Pentel fude touch, men det skiftar ofta. Jag tycker också om att ha hårdare smala pennor för skuggor etc. Man får testa sig fram. Just nu ritar jag bara med pensel. Det är SÅ svårt.

 

- Låna eller gör ett ljusbord

det är så fantastiskt med ett ljusbord. Om man ritar för hand och inte på datorn skulle jag säga att det nästan är ovärderligt, om man nu inte vill sitta och sudda 80% av sin rit-tid.

Det är enkelt att bygga men finns ganska billigt också.

 

- Titta på tv/lyssna på podcast när du renritar

Det är skönt att kunna fly lite om man ritar jobbiga grejer. Jag tänker när jag gör skisserna, sen får jag stänga av hjärnan, sätta på någon dålig tv från BRAVO och bara rita.

 

- Var prestigelös inför kritik

Det kan aldrig skada att få motivera dina idéer. Och när man har en historia så tydligt, är det svinlätt att råka göra den mycket mer komplicerad, än den egentligen behöver vara. Våga visa skisserna och utkasten för någon!

 

- Om du fastnar i bilder, gå vidare så länge och återkom sen

Kassamaskiner, elskåp.. allt sånt där som bara ska vara i bakgrunden. låt det inte hindra dig fortsätta i ditt flow!!

 

- Våga ta dig själv på allvar.

Jag vågade inte det förrän jag fick ett förlag som backade mig. Innan dess ritade jag för att jag inte hade bättre för mig, typ. Det är fånigt. Man ska skapa för sig själv, inte för andra.

 

Prata gärna med någon emellanåt så du inte blir knäpp av att bara sitta och rita och rita…

 

 

Blev du intresserad av Fannys debutroman? Här får du ett smakprov av Tack och förlåt.

20151107_081547

5 tips för att börja skriva

En fråga som ofta dyker upp är hur man gör för att börja skriva. Om ens långsiktiga målsättning är att skriva en roman, då kan det vara extra svårt att hitta en ingång till skrivandet. Man får en idé och sätter sig och skriver. Av ren glädje skriver man kanske 30 sidor utifrån idén, men sen tar det stopp. Man döper filen till något passande och sparar den på ett fiffigt ställe. Och där ligger den fortfarande, oöppnad. Inom kort dyker en ny idé upp med liknande resultat. Känns det igen?

 

Hur gör man då? Jo, det krävs mängder av disciplin, tålamod och vilja. Följer man tipsen nedan är man en bra bit på vägen.

 

  1. Sätt upp ett nåbart mål. Om du inte tror att du klarar av att skriva 500 ord varje dag, sätt ett lägre mål. Tror du att 100 ord är möjligt, bestäm dig för det och håll det. Målsättningen kan höjas efterhand när din skrivrutin har satt sig. Det finns inget som är mer nedslående och får dig att tappa sugen så mycket som att inte klara sin målsättning dag efter dag. Börja inte skriva en roman det första du gör. Skriv en kortare berättelse som du kan avsluta inom en relativt kort period. Skriver du 100 ord om dagen borde inte din berättelse vara mer än 3000 ord så att du kan skriva klart ett första utkast på en månad. Om du inte skriver varje dag bör den naturligtvis vara kortare.

 

  1. Skapa en rutin. Du har redan bestämt hur mycket du ska skriva under en vecka, nu ska du bestämma dig för när. Om du inte kan/vill skriva varje dag i veckan, gör inte det. Bestäm på förhand vilka dagar du är ledig men håll dig till det. Bestäm dig även för när under dagen du ska skriva, på morgonen eller kvällen, på lunchen eller när du pendlar. Om du bestämmer dig för en tidpunkt och håller den kommer du märka att motståndet för att sätta sig och skriva minskar dag för dag och till slut kommer det kännas konstigt att inte skriva. Har du ett pressat tidsschema under dagarna, försök hitta en halvtimme som är din. Hoppa över ett teveprogram eller gå upp en halvtimme tidigare på morgonen, låt bli metron på vägen till jobbet eller gå en promenad och spela in din berättelse på en diktafon. Det finns alltid möjlighet att hitta en halvtimmes skrivtid varje dag. Håll dig till den plats du väljer att skriva på, det är en viktig del i att skapa rutiner.

 

  1. Förbered dig. Du har bestämt dig för hur lång din berättelse ska vara, när och var du ska skriva och din målsättning är att skriva ett första utkast på en månad. Nu ska du komma på en idé att skriva om eller utveckla den idé du redan har. Fundera på vad du själv gillar att läsa och håll dig till den genren till att börja med. Det är troligt att du har läst så pass mycket att du har en omedveten förförståelse hur du bygger upp en berättelse i just den genre du gillar. Du behöver bland annat lära dig hur du bygger en intrig, skapar konflikt, utvecklar intressanta karaktärer och beskriver fängslande miljöer, så införskaffa stöd till detta i böcker och bloggar om skrivande. När du har skrivit en enkel översikt/sammanfattning av din berättelse, där du beskriver huvudkaraktärerna, deras olika drivkrafter, huvudkonflikten, hur den börjar och slutar, kan du sätta igång och skriva.

 

  1. Deadline. Berätta för en person du tror kommer ta ditt begynnande författarskap på allvar och som du litar på kan vara objektiv om ditt projekt och fråga om hen vill läsa det du skrivit varje vecka. På detta sätt har du krav på dig att faktiskt skriva men får även värdefull feedback på din text. Fråga inte bara om det är bra, var mer specifik i dina frågor. Vad är bra och mindre bra? Förstår du vad jag vill få fram här? Är det intressant eller spännande? Är karaktärerna realistiska och levande? Vad kan bli bättre? Du kommer snabbt inse att prata om sin berättelse är det som öppnar dörrarna och sätter igång kreativiteten på allvar. Du kommer skriva som aldrig förr.

 

  1. Skriv färdigt. Det finns inget som är så tillfredsställande och bra för självförtroendet som att bli färdig. När du skrivit färdigt ditt första utkast börjar redigeringsarbetet. Du går genom din text och kontrollerar så att det inte finns några logiska luckor, lösa trådar eller osammanhängande delar. Du funderar även på om du verkligen har fått fram det du ville i din berättelse eller om något kan göras annorlunda. Det finns alltid småord som kan strykas och dialog kan spetsas till men se till att bli färdig. Avsluta med en korrekturläsning. Rätta stavfel och konstiga meningsbyggnader med syftningsfel och liknande. Det viktiga är att du blir klar. Du har nu skrivit en berättelse, gett den en titel, redigerat klart och du kan känna dig riktigt nöjd med dig själv. Men du är inte klar än. En berättelse behöver läsare så hitta en tävling att skicka in ditt alster till och håll tummarna. Nu är du en författare på riktigt.

 

 

Har du fler tips på hur man sätter igång med sitt skrivande? Dela gärna med dig i kommentarsfältet.

tumme4

Är du en författare?

 

Jantelagens första bud:

 

Du ska inte tro att du är något

 

Just denna fras har troligtvis sänt många dugliga manus ner i byrålådan, där de fått ligga till nästa flytt och då sorgmodigt sorterats ut och kastats bort. Fler än en blivande författare med en spännande och intressant berättelse i huvudet har tvingats lämna sin dröm när budet fått fäste i psyket. Från den glada spralliga känslan av möjligheten att skapa något eget till de mörka avgrunderna i ens inre som viskar fram sina frågor. Vem tror du att du är? Vem vill läsa den här skiten? Den blivande författaren sjunker ihop inför tyngden av sin uppenbara villfarelse, den som fick hen att tro på sig själv och sin skapelse. Skyndsamt begravs drömmen och de tröstande bortförklaringarna poppar upp en efter en. Jag har ju ändå inte tid. Jag är så trött efter jobbet. Jag måste hinna träna, umgås med familjen och vänner. När alla bestyr är klara orkar jag bara titta på teve. Det var en fin dröm men man måste inse sina begränsningar. Inte kan väl jag?

 

Jo, det kan du! En författare är en person som skriver regelbundet och kontinuerligt, så enkelt är det. Det är inte andra som avgör om du är författare eller inte, det är inte författarförbundet, det är inte förlagen, det är inte släkt och vänner. Det är ett val du gör, eller snarare en prioritering. Det tar tid att skriva och är oftast ett ensamt arbete men det är du som avgör hur mycket och hur ofta du skriver. Det är också du som avgör hur ensamt det behöver vara. Naturligtvis har människor olika förutsättningar för hur mycket tid det finns över när alla vardagliga bestyr är avbetade, men när du känner att det inte finns tid över är det viktigt att komma ihåg att en roman blir skriven även om du endast ägnar en kvart åt den varje dag. Är du för trött på kvällen? Gå upp en kvart tidigare. Är du osäker på kvaliteten? Fråga någon du tror kan vara objektiv eller om du har råd, betala för det. Det behöver inte vara ett ensamt projekt. Du kan även skriva med en vän. Det enda du behöver komma ihåg är att du bestämmer om det är möjligt, du avgör om det är värt uppoffringen, du prioriterar. Du är författare. Om du vill.

 

Det finns en myt som lever kvar i vår tid. Att en författare besitter en talang som nästan är gudagiven och oåtkomlig för vanligt folk. Att författaren sitter ensam i en liten kupa med gudomlig inspiration och i rasande fart formulerar meningar som inte är av denna världen. En svår och inbunden typ med en föreställningsvärld bortom vanligt förstånd. Inte konstigt att Jante smyger sig på. Vem känner sig gudomlig när en enkel formulering låter som en trött treåring?

 

Lyckligtvis kämpar människor dagligen mot denna svårövervunna myt. På morgonen sitter de med kaffet sidan om tangentbordet eller anteckningsblocket och ett nytt vitt ark fullt av möjligheter framför sig. De gör det även om de inte sparat en rad de skrivit på flera dagar. De gör det eftersom de inte väntar på inspiration. De skriver även när det är motigt för de vet att en dag lossnar det. Dessa människor som har kämpat med formuleringar, läst böcker och bloggar, gått kurser, övat och åter övat för att skriva bättre. De har utvecklats varje dag eftersom de har skrivit varje dag. De har lagt tusen timmar på sin målsättning oavsett förutsättningar. De har insett att man inte kommer långt med endast talang som verktyg. Slutligen, efter år av möda, har de nått sin målsättning. Dessa människor är de som brukar kallas för författare.

 

Är du en författare? Det är helt och hållet upp till dig. Alla har en författare inom sig, vissa har bara inte börjat skriva än.

 

Dela gärna med dig av dina erfarenheter. Vilket är ditt största hinder för att skriva och hur löser du det?

litt

Allt blir inte som man tänkt sig

För drygt två månader sedan vann Bengt Andersson Litteratursalongens sommartävling där priset var en författarcoach i sex månader och en egen hemsida. Tyvärr har inte Bengt kunnat fullfölja sin del av avtalet på grund av personliga skäl, vilket har föranlett mig att kontakta den person jag hade väldigt svårt att välja bort när alla tävlingsbidrag kommit in och det endast återstod att utse en vinnare. Därför är det hög tid att presentera Åsa Ringdahl som ”ny” vinnare av Litteratursalongens författarcoachtävling.

 

Åsa Ringdahl påbörjar nu arbetet med att bygga sin sida med Raw Designs webbyrå och kommer presentera sig själv när detta är klart. Förhoppningsvis inom en väldigt snar framtid.

 

Snart påbörjar hon resan mot det stora målet, förlagskontrakt, och du kan följa med på hennes resa. Kommer Åsa lyckas? För att vara säker på att inte missa lanseringen av hennes sida och första blogginlägg, få dina uppdateringar här.