Peo Bengtsson
Fotografi: Sofia Svärdh

Berätta vilka böcker du läser så ska jag säga vem du är

PEO BENGTSSON är född 1971. År 2010 startade han bloggen Stockholm Under Ytan, med kortnoveller som snabbt nådde en stor och trogen publik. År 2012 kom hans debutroman, Mannen utan ryggrad. Han har även skrivit relationsromanerna Kärleken passerade här en gång (2013) och Så länge du är min syster (2014). Under 2015 har Peo även experimenterat med en spännande textväxling på Instagram under ”Breviexil” och även bloggat för Books & Dreams. Den 21 mars utkommer han med sin fjärde roman, Vara Frank, på Massolit Förlag.

Texten nedan är den första av tre högst personliga reflektioner om litteratur av Peo Bengtsson hos Litteratursalongen. Om en vecka kommer uppföljaren.

 

Jag växte upp i ett grabbgäng som trimmade mopeder och skolkade från historialektionerna och för ett kort ögonblick i tonåren så trodde jag att det var hela sanningen: det var så livet var utformat, ingenting fanns utanför den smala världen av smattrande mopedförgasare och det obestämda trånandet efter tjejerna i stentvättade jeans som aldrig tittade åt mitt håll.

Det var som att ha en illasittande kavaj över axlarna, jag rörde mig obekvämt och olustigt och var knappast kompis med min kropp på den tiden. Många vet nog vad jag pratar om nu, att träda in i vuxenvärlden via tonåren kan vara en rätt tröttsam historia, både själsligt och fysiskt. Den ständiga vetskapen om att inte själv ha valt på vilka premisser man lever, att vara utsatt för ett grymt practical joke som råkar ha placerat dig på en plats som känns märkligt främmande, trots att du kan vartenda gathörn. Så var det för mig, till och från åtminstone, och jag tror att det fungerar på exakt samma sätt idag för tonåringarna, trots att mycket tid har förflutit sedan jag själv var drabbad.

Jag hade en lärare i svenska som såg mig. Han hette Sven och jag vet inte om han fortfarande lever, men jag tänker då och då på honom.

”Har du läst Kyssen?” frågade han.

”Nej.”

”Läs den. Skriv ett referat på den och lämna in när du är klar. Jag tror du kommer att tycka om den boken.”

Jag gjorde som jag blev tillsagd och mycket riktigt – boken träffade mig i mellangärdet och plötsligt ville jag leva som karaktärerna i romanen. Mopederna var plötsligt inte tillräckligt längre, det fanns andra saker som väntade, det insåg ju vem som helst. Det gällde att bli vuxen fort.

Här får bokslukeriet sin början.

Efter Kyssen läste jag Den unge Werthers lidanden, Kejsaren av Portugallien, alla böcker av Sjöwall/Wahlö, Främlingen av Camus, Gökmannen av Dahlström, Ristat i damm av John Fante, dikter från Edith Södergrans penna, Det mest förbjudna av Thorvall, tegelstenarna som Isabelle Allende skrev, Charles Bukowski och självklart På drift.

Min lärare eldade på, såg att jag växte i kapp med historierna och hade nog en dold agenda som gick ut på att rädda mig från de stentvättade jeansens förbannelse. (Inget ont om tjejerna som gick omkring i dem, dock.) När det blev möjligt att flytta till en annan stad och börja på en ettårig utbildning i litterär gestaltning så blev det givetvis så.

Det går längre mellan kickarna dessa dagar, nu kan det hända att jag måste lägga ifrån mig XXXXXX antal romaner för att de tråkar ut mig innan jag hittar rätt. Förr om åren var det annorlunda, men det säger ju sig självt, det är som med allt annat. Dessutom är det på sin plats med en liten revidering av historien: jag stod inne vid Stadsmissionens boklådor igår och fick syn på Kyssen och då bläddrade jag lite i den mellan pärmarna.

Den var outhärdlig.

Men därför vill jag komma med ett par snabba boktips. Jag är inte säker på att du som läser det här känner något som helst förtroende för mig och det kan jag aldrig kräva heller. Så gör vad du vill med dessa tre tips (men läs dem!):

Tove Jansson. Resa med lätt bagage.

Émile Ajar. Med livet framför sig.

Sylvia Plath. Glaskupan.

För mig funkar det fortfarande så att jag går fram till människors bokhyllor första gången jag kommer hem till dem för att äta middag, på samma sätt som vi en gång i tiden gick fram till människors skivsamlingar för att få reda något om ägarens personlighet. Jag letar efter böcker som kan föra oss samman, alternativt förvåna mig. Båda alternativen är OK.

Massolit Förlag Omslag: Emma Graves

Massolit Förlag
Omslag: Emma Graves

En gång hängde jag med en tjej hem som hade en bokhylla – men den var tom.

”Var är böckerna?” frågade jag.

”Vilka böcker?” undrade hon.

Och det finns givetvis ingen naturlag som tvingar oss att läsa. Det var jag som var småaktig och kokett och ville att alla runt omkring mig skulle fungera på samma sätt. Dumstruten tillhörde mig den kvällen, det förstår jag nu, långt senare. Folk gör det som folk måste.

Men jag vidhåller ändå: Säg mig vilka böcker du läser så ska jag säga dig vem du är. Sorry, det är så jag ser på saken.

Till sist så vill jag berätta om min vän Sigge. Vi möttes upp på ett inrökt café en regnig eftermiddag för hundra år sedan och han bar omkring på den djupaste bekymmersrynka i pannan jag någonsin sett hos en människa. Det hade tagit slut med kärleken och Sigge var förtvivlad och ville att jag skulle trösta honom. Men det fanns ingenting jag kunde säga som skulle ge honom kärleken tillbaka, det visste vi båda två.

”Jag känner mig som ett bibliotek utan böcker”, sa Sigge.

Och då förstod jag hur illa det var ställt. Jag tycker fortfarande att det är en fin liknelse över sorg. Ett bibliotek utan böcker är en plats som ingen vill vistas på.

 

Bästa,

Peo Bengtsson

 

Följ Peo på Facebook och Twitter

 

Nästa vecka ställer Peo frågan: Har de bästa författarna dåliga hårdagar? För att vara säker på att inte missa detta och annat, gilla Litteratursalongen och få alla nyheter, blogginlägg, skrivtips och bokrecensioner lättillgängligt i ditt flöde.

8 Kommentarer
  1. Ann
    Ann says:

    ..Pratar du om Lundells Kyssen? Frågar då jag mycket sällan minns vad jag läst över huvud taget, varför jag ofta gör bort mig som totalt ovetande om klassiker som alla borde känna till, fastän jag till och med läst dem. Så jag hoppas du inte menar någon annan, för Lundells Kyssen minns jag! Och jag trodde jag var den enda. Alla pratade om Jack och Lundells musik etc, men jag tyckte det var Kyssen som var hans mästerverk.
    Har du vågat läsa om den i vuxen ålder? Jag har inte gjort det. Är lite rädd att jag inte ska gilla den eftersom jag tycker själva författaren som person är lite irriterande nu för tiden. Kanske skulle jag bara känna främlingskap med den jag var som tonåring. Eller så skulle mitt vuxna jag förstå mig själv så som ingen annan tycktes göra då.

    I vart fall, dina boktips och dina egna böcker blev genast mycket intressanta!

    Svara
      • Ann
        Ann says:

        Hm. Vinter i paradiset har jag nog läst eftersom den trycktes långt innan jag slutade läsa Lundell. Fast jag minns den inte. Men så satt jag inte på något fjäll heller, utan på ett flickrum med Duran Duranbilder på väggarna. Tror det sista jag försökte läsa av Lundell handlade om en nyfrälst huvudperson (han själv?) som snurrade runt med sin unga flickvän på några caféer i storstaden. Lämnade dem där på caféet. En sådan sak minns jag, men inte vad boken hette.
        Funderar också på om jag läst något av dig. Det är mycket möjligt. Annars ska jag genast se till att ändra på den saken.

        Svara
        • Ann
          Ann says:

          Aha! Ser nu att det var du Magnus, som skrev! :-P MIssade den detaljen. Därför blev det konstigt där med ”dig” osv.
          Hursom. Du då, Magnus. Har du vågat läsa om ”Vinter i paradiset”? Eller det kanske inte var så länge sedan du läste den?

          Svara
          • Magnus Lindström
            Magnus Lindström says:

            Ingen fara :)

            Det var mer än 10 år sedan jag läste den och tror att jag nog håller mig borta från Lundell i framtiden. Vissa berättare är helt enkelt inte tidlösa även om jag gillade den skarpt då. Har svårt att tro att jag skulle uppskatta den idag och dessutom finns det så många andra romaner att läsa istället. Ibland kan jag få panik när jag inser att jag inte kommer hinna läsa allt jag vill. :)

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

tolv − fyra =

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>