tumm3

Alla är berättare

Varje dag berättar vi historier för varandra. Det kan vara vid arbetsplatsens fikabord eller vid middagsbordet efter jobbet, det spelar ingen roll, vi berättar om saker som har hänt oss själva eller så återberättar vi historier vi hört från andra. Det är en högst naturlig företeelse och alla gör det, oftast utan att tänka på det. Vi är alla berättare.

Tro det eller ej men skillnaden mellan att vara berättare och författare är inte så stor och därför kan också alla vara författare. Den stora skillnaden är faktiskt att den ena berättar muntligt och den andre skriftligt men inte nödvändigtvis mer avancerat. (Igår) hade jag och min sambo middagsgäster, ett par som har en son på tre år som har kommit in i trotsåldern på allvar. Mamman började berätta om hur deras dag hade varit men hon började inte med: ”I morse vaknade vi upp och solen sken, vi borstade tänderna, sedan åt vi frukost och gjorde oss redo att gå till parken. Det var en skön promenad och fåglarna kvittrade” och så vidare och så vidare. Om hon alltid hade börjat sina historier så här hade jag slutat lyssna vid tandborstningen och koncentrerat mig på drycken i mitt glas till det hela var över. Lyckligtvis kan min bekant berätta en historia och hon fångade mitt intresse redan från början. Precis när vi börjat äta började hon berätta.

”Det var nästan så att vi inte kunde komma ikväll”, sa hon. ”Vi spenderade hela eftermiddagen på akuten”. Både jag och min sambo hajade till och lyssnade sedan andäktigt om uppvaknandet, solen, tandborstningen, frukosten och promenaden till parken. Vi visste att något skulle hända och varje detalj blev därför viktig i historien och kunde vara avgörande till varför de behövde åka till akuten. Vi visste inte vem som hade behövt åka dit eller varför. Det var helt enkelt spännande och därför stod vi ut med den tråkiga bakgrundshistorien men som nu också fyllde ett syfte. Det enda vi visste var att det inte var så allvarligt eftersom de ändå hade kommit på middagen men på något sätt gjorde det historien än mer spännande. Det visade sig till slut att lillen hade sprungit i parken med godis i munnen, snubblat och satt i halsen. Det hade som bekant slutat väl och de hade bestämt sig för att kunna gå på middag ändå.

Så tänk på det nästa gång du har en historia att berätta, muntligt eller skriftligt, att det är viktigt att fånga din åhörare eller läsare omgående och sedan hålla denne fast ända till den rafflande upplösningen. När du har mottagaren fast kan du utveckla berättelsen med bakgrund, personer, miljö, känslor, stämningar och annat som är nödvändigt för att göra den levande. Svårare än så är det inte att även få den mest vardagliga händelse intressant. Det räcker med att mottagaren omedvetet börjar ställa frågor och undra så har du dem fast. Sedan måste naturligtvis andra delar också finnas med, som till exempel ett personligt språk med driv i, men det tar vi en annan dag.

 

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

sjutton − fyra =

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>