Emelie Schepp

Från garageuppfarten till 25 länder på två år

 

Med sina 40 000 sålda exemplar av deckaren Märkta för livet har Emelie Schepp slagit svenskt rekord i egenutgivning. Här ger hon sina bästa tips och råd om hur också du kan lyckas som egenutgivare.

 

Emelie Schepp är deckarförfattaren som tagit med sig marknadsföringen fullt ut in i bokbranschen. Under flera år arbetade hon som projektledare i reklambranschen men 2011 ville hon prova något nytt och gick en helgkurs i att skriva filmmanus. Men en intervju med skådespelaren och regissören Peter Dalle fick henne att tänka om.

– Han förklarade hur svårt det var att få finansieringsstöd för filmmanus i Sverige. Hur skulle jag då lyckas om inte han gjorde det? Jag insåg hur svårt det var och bestämde mig för att skriva en bok istället.

Tillsammans med maken Henrik bestämde hon sig för att ge skrivande ett halvår. Eftersom hon fortfarande arbetade heltid fanns det inte så mycket tid över.

– Varje kväll klockan åtta när barnen hade somnat satte jag mig framför datorn och skrev. Men ingen annan än min man visste att jag skrev på en bok.  Jag ville inte känna någon press, eller höra frågor som: ”Hur går det?” och ”När är du klar?”

I mörkret och tystnaden, med avstängd mobil och mejl, växte historien om åklagare Jana Berzelius fram vid skrivbordet i villans källare. Schepp stängde av tv:n och mobilen och ägnade sig bara åt skrivandet.

– Du måste ta ditt skrivande på allvar. Det räcker inte med att ta tio minuter då och då. Avsätt minst två timmar, se det som ett projekt och blockera den tiden. För det är otroligt hur många tv-serier man hinner titta på, men inte ha tiden att skriva. Det kan vara svårt när markören blinkar uppmanande på ett tomt ark men lägg ifrån dig prestationskraven och bara skriv! Är det riktigt svårt att komma igång så tänk på ett minne. Hur det doftade, vilken årstid det var, vad som hände. Då kan man höra en dialog, eller ett ljud som man kan låta historien börja med.

Innan du börjar är det bra att stolpa ner vilka karaktärer boken ska ha, hur den ska börja och sluta, vilka stora händelser som ska ske – till exempel någon mördas/är otrogen. En sådan sammanfattning (synopsis) gör att du får överblick över berättelsen och du kan lämna över den korta texten till någon du litar på (som är ärlig) och se om han/hon/dem förstår handlingen.

– Synopsis fungerar som en kompass, den visar vart du ska. Det är viktigt att ha en kompass, annars kan berättelsen spåra ur. Eller så blir det som för de flesta, du lägger av efter att ha skrivit 30 sidor i stället för att komma upp i de cirka 500 000 tecken som en bok ofta består av.

Efter ett halvår hade Schepp sitt första utkast i handen. Hon letade då upp de förlag som var framgångsrika inom den genre hon hade valt – deckare.

– Men svaren dröjde och jag blev otålig. Till sist kom det en refusering och då bestämde jag mig för hitta en plan B.

Hon kontaktade en lektör som läste igenom manuset och bedömde berättelsen och karaktärerna.

– När han tyckte att jag skulle ge ut den förstod jag att det fanns en chans.

Emelie bestämde sig för att ge ut boken själv. Hon hade sparade pengar som hon var beredd att satsa och kontaktade en formgivare och senare Scanbooks i Falun som tryckte boken direkt i pocket.

– År 2013 när jag gav ut Märkta för livet på eget förlag var författaren Kaj Karlsson var den främsta egenutgivaren i Sverige, med 16 000 sålda ex av ”Operation Nordvind”. Mitt mål var att slå honom och då behövde jag ha ut en bok som så många som möjligt hade råd att köpa, därför valde jag pocket.

Schepp beställde boken i nära 5000 exemplar och efter några veckor rullade lastbilen med pallarna upp för garageuppfarten till deras villa utanför Norrköping. Bara en månad senare kom nya pallar med böcker. Det blev början på en lång vandring mellan garageuppfarten och källaren. Närmare bestämt en sträcka på 16 mil. Efteråt har Emelie Schepp räknat ut att hon gick den totalt 833 gånger. På egen hand kontaktade hon sedan återförsäljare som Akademibokhandeln, Pocketgrossisten, Adlibris och Bokus.

– De tog in den, vilket var fantastiskt roligt. Men det räcker ju inte med att boken ligger på nätet eller står i butikshyllan, den måste marknadsföras. Man måste möta läsarna och få dem till att förstå varför de ska köpa just min bok. Att skriva en bok tar tid, men att marknadsföra den tar också tid.

Ett halvår senare hade Emelie sålt 40 000 exemplar av Märkta för livet. Då blev hon kontaktad av flera etablerade förlag som erbjöd henne kontrakt. Till slut tackade hon ja till Wahlström & Widstrand som hösten 2014 gav ut Märkta för livet på nytt.

I dag har Märkta för livet sålt i över 200 000 exemplar och serien om den udda åklagaren Jana Berzelius är såld till tjugofem länder runt om i världen. Våren 2015 släpptes uppföljaren Vita spår och i maj i år lanseras Prio ett som är den tredje delen i serien.

Både Märkta för livet och Vita spår har blivit nominerade till Stora Ljudbokspriset och enligt Svensk Bokhandel blev Märkta för livet 2015 års mest sålda ljudbok.

– Även om jag nu tillhör ett etablerat förlag arbetar jag fortfarande lika hårt med marknadsföring och PR. Det kommer jag alltid att göra.

3230889e6fd611c9bf3c02f7c77c0fdartHytL_pdf-thumb

 

Emelie Schepps bästa tips om hur du lyckas som egenutgivare:

 

* Avsätt tid att skriva en bra berättelse. Det kan låta enkelt, men är det riktigt svåra. Och helt nödvändigt.

* Anlita professionell hjälp som redaktör/korrekturläsare/grafisk formgivare.

* Marknadsför boken. Du måste övertyga läsarna varför de ska välja just din bok på hyllan bland alla de andra.

* När du kontaktar återförsäljare – våga få nej. Vad är det värsta som händer? Du får nej. Du exploderar inte.

* Nyttja de sociala nätverken, skaffa konton på Instagram, Twitter, Facebook och skapa en egen hemsida.

* Att sälja är bra, men att synas är också väldigt bra. Även om ingen köpte din bok på en signering så såg de dig och boken. Nästa gång de besöker en bokhandel    känner de förmodligen igen omslaget, och kommer att köpa den.

* Det är bara du som kan signera, prata för boken, delta i författarkvällar – så gör det!

* Ta kontakt med bokbloggare som bloggar i din genre, bokcirklar, recensenter, lotta ut boken i lokaltidningen eller på din Facebooksida.

* Var passar din bok extra bra? Är du född i Finspång – ta kontakt med en lokaltidning. Är du snickare på dagtid – se om en branschtidning vill skriva om ”snickaren som skrev en bok”. Handlar boken om en man som älskar fiske? Kanske en fiskeförening vill sälja den till sina medlemmar?

* Och – ha alltid ett par exemplar av boken med dig, man vet aldrig när en köpare dyker upp.
 

 

Missa inte kommande gästbloggare. Gilla Litteratursalongen!

Recensionshörnan

Recension: En annan Gryning

God kväll bokälskare!

Från och med idag börjar jag recensera för LitteraturMagazinet och om du inte vill missa några recensioner är det lättaste alternativet att bli påmind här.

Camilla Sten debuterar med en mörk roman om ett framtida Sverige styrt av det rasistiska Partiet. Väntan på att det ska ta riktig fart är något seg men den tålmodige belönas…Läs hela recensionen här.

Trevlig kväll!

/ Magnus

Olivia Bergdahl
Foto: Helene Ringberg

Vad du bör tänka på om du vill bli författare

Olivia Bergdahl blev svensk mästare i Poetry Slam när hon var sjutton år gammal, och sedan världsfyra året därpå. Hon har tidigare gett ut diktsamlingen Demo samt, med stråkkvartetten Olivias Poesiorkester skivan Eldorado. Efter Ekot kom ut våren 2015 på Ordfront förlag och är hennes första roman. Idag berättar hon hur hon gör när hon skriver och delar dessutom med sig av några tips om vad du bör tänka på om du planerar att bli författare. Nu får Olivia ordet.

Så ska man nödvändigtvis bli författare och poet av alla tänkbara drömyrken, varför då i hela världens namn? Givetvis krävs en god anledning!

Jag tänker att exempel på goda anledningar kan vara: den här historien måste berättas, eller: jag har inga kompisar, så jag får hitta på mina egna. Det kan också vara: världen låtsas vara mindre än vad den verkligen är, jag får helt enkelt vidga den, eller: det finns inget som är så kul som att sätta ord efter varandra på ett papper. Jag tänker att en dålig anledning är: jag vill vara författare. Om jag ska vara helt ärlig, så har jag svårt att föreställa mig att det skulle vara värt det, eller ens möjligt att genomföra, åtminstone med lyckan i behåll. Själv skulle jag tveklöst satsat på nåt annat i såna fall. Typ sådant där man lätt kan bli framgångsrik och populär och tjäna stora summor pengar. Ja, jag vet, lätt för mig att säga, som blev både författare och poet! Men ska jag ge nån slags förklaring som både funkar pedagogisk och för mig själv, så tror jag att det handlade om att det fanns en nödvändighet. Det var inga ädla skäl, nej, jag hade inte mycket att berätta, men jag hade en akut brist på vänner som jag kunde identifiera mig med och en stor förtjusning i ord och språk och meningar, och då blev det som det blev. Jag skrev. Skrev och skrev och skrev, och innan jag ens hunnit bli myndig så hade jag övat upp en skrivvana som gjorde själva skrivandet till en lek och en fest, och folk tyckte att jag var bra, och jag tjänade pengar, och då var det ju bara att fortsätta. Jag tänker att nödvändigheten gäller för alla kreativa arbeten. Den måste finnas. Sedan är det väl också lite andra grejer som kan vara fint att ha med i beräkningen. Här kommer en improviserad lista över det:

1. Se till att trivas i ditt eget sällskap! Nej, inga arbetskamrater, inga arbetstider, ingen social interaktion överhuvudtaget annat än som offentlig (eller förljugen) figur!

2. Tålamod är en dygd! Men det vet väl alla redan? Ja, man tröttnar! Och fortsätter ändå! Och plötsligt händer det – det blir kul igen!

3. Läs! För det finns inget som jag tycker är så tröttsamt som påståendet att man inte ska läsa andras böcker när man skriver. Hur ska man då lära sig något?

4. Skriv! Och skriv om och skriv om igen och igen och igen och igen. Jag tror att alla såna där genier och underbarn har skrivit extremt mycket, men att ingen har vetat om det, för jag tror att det är övning, med en gnutta begåvning, som ger färdighet.

5. En sund själ i en sund kropp! … eller njae, kanske inte, en sund själ är väl skitsamma (trots att jag aldrig lyckats skriva någonting överhuvudtaget när jag varit deprimerad) men motion är bra, för det sliter rätt rejält på både axlar och rygg att vara en skrivande människa. Promenader rekommenderas varmt, för då får man också tid att tänka.

När jag skriver texter för scenen, alltså spoken word, så är promenerandet en nödvändighet för mig, då sätter sig texten i kroppen, det uppstår naturligt en rytm och orden och ljuden hittar liksom sin plats. Scentexterna kommer oftast spontant, om jag inte har fått ett skrivuppdrag, och alltid gående. Ensamt gående, så jag kan prata högt för mig själv. Oftast börjar det bara i ett ord eller en mening, något som låter bra ihop, eller ett rim jag inte hade tänkt på fanns. Häromveckan upptäckte jag till exempel psalm. Psalm rimmar på palm och alm och halm och malm. Det hade jag inte tänkt på innan! Och det är ju en himla kul kombination med psalmer och palmer! Och då uppenbarar sig också ordet lovsång, som en härlig synonym, och lovsång är ju superlätt att hitta rim på, och så där håller jag på. Sen brukar jag också hitta något jag vill säga med det hela, men det kommer lite senare.

Efter Ekot

Efter Ekot

Prosan funkar på ett annat sätt. Då går jag upp tidigt på morgonen och sedan skriver jag tills jag skrivit 10 000 tecken, och har jag flyt och skriver 12 000 måste jag fortsätta tills det blir 15 000. Råkar det då bli 16 500, får jag pressa mig lite till så det blir 20 000. Jag har av någon anledning bestämt mig för att det inte räknas om det inte är delbart på 5 000. På så sätt bygger jag ett berg av ord, och sedan kan jag börja karva ut själva statyn ur det hela. Det mesta går bort, såklart. Jag vet inte alls själv vart det ska sluta. Det enda jag från början vet är ungefär vilken natur berget är en del av, alltså vilken miljö, tid, plats jag beskriver. Sedan kan man plocka fram tankarna kring det, den röda tråden, poängen etc. Jag jobbar fortfarande lite på den här metaforen, kan återkomma när jag fått den perfekt.

Var det allt jag hade att säga? Frågor på det? Hur tjänar man pengar, kanske? Antingen blir man en bästsäljare, eller så får man stå på scen och hålla i workshops. Jag står på scen och håller i workshop. Anser mig själv rik, för jag tjänar lite mer än en student och bor billigt. Jag reser nästan hela tiden under våren och hösten, vilket jag tycker är väldigt roligt, och försöker hela tiden hitta sanningen, för att sedan kunna ifrågasätta den med en ny sanning. För att sedan kunna ifrågasätta den med en ny sanning. För att sedan kunna ifrågasätta den med en ny sanning. Jag tycker att det är väldigt spännande att leva i den här världen, och vill gärna lära mig så mycket som möjligt om den, medan tid finns. Ja, för att sammanfatta det hela, ungefär så ser mitt författararbete ut.